Sista dagarna pa Betania var tufft. Just for jag var medveten om att det just var de sista dagarna for mej dar. Da jag bestamt mej for att den sista tiden i Bolivia resa runt och se mejo m i landet lite. Men jag har en kansla av att jag kommer tillbaka, nagongang i framtiden. Om sa ar meningen, vill sa ske.

Tiden har I Sucre och arbetet pa Betania har inte bara lart mej massor, det ha raven lamnat fina minnen, som finns nara mitt hjarta. Allt hopp och gladje barnen har, har smittat av sej pa mej. Och det ar sa fint! Barnen ar sa fina! Och det kanns hart att lamna dom nu. Men jag har hopp en framtid for Betania och att alla barnen kommer kunna fortsatta att dagligen besoka fritidscentret.

Ave nom centrets framtid inte ar sakrad, sa kanner jag hopp. Hopp o matt olika interesanter bade nationellt och internationellt kommer att hjalpa till att stodja centret for dess framtida existens.

Det stod projektet barnenbehoverbetania ger utgor lite mer an en tredjedel av alla utgifter. Jag tror att vi I framtiden skulle kunna bidra med upp till halften. Da fler folk I Sverige vill vara med och stodja som manadsgivare. Att stodja som manadsgivare med vad som fran 10 kronor I manaden gor skillnad.

Jag tror dock att det ar viktigt att centret inte ar helt beroende av oss, utan aven far hjalp fran nationellt hall. I dags laget ar de helt beroende av oss. Men som sagt jag har hopp och jag tror det kommer goda forandringar.

Jag tycker att centrets function ar valdigt viktig. Besokarna, de 180 barn dagligen kommer fran valdigt splittrade familjer och harda forhallanden. Fattigdomen ar utbredd. Och att finna tid och ro I hemmet for att gora laxor ar sallsynt. Darfor tycker jag centret utgor en sa viktig function. Utbildning kan manga ganger vara anda chanson att resa sej ur fattigdom. Pa centret har barnen aven en trygg tillvaro I vardagen dar deras behov och hjalp med laxlasning kan tillgodoses. Aven ar det en liten avlastning for familjen , att det finns en plats dit deras barn kan besoka fore eller efter skolan. Och det haller aven manga av barnen ifran gatan.

Att vaxa upp I Bolivia, utan sociala sakerheter och I fattigdom, ger stora chanser att man hamnar pa gatan. Manga barn I detta land vaxer upp och lever pa gatan. Manga ganger utan nagon skolgang. De tar en tuff tillvaro och en osaker framtid som ett barns liv pa gatan praglas av.

Familjens insats  och arbetet de utfor ar otroligt. Jag ar vadligt tacksam till Peace and Love som har gett mej mojligheten att vara har. Det har gett mej tid att lara kanna familjen narmare. Och mojligheten att arbeta med dem och med alla barnen. Och att jag nu har en djupare insyn I hur centret bedrivs underlattar mycket.

Stort tack till Peace and Love!

Jag kommer nu att bege mej pa en liten resa I landet. Och fira karnevalen som borjar I morgon och varar 5 dagar framat.

Med ett baggage fyllt av gladje och hopp! Gladje som jag fyllts med under 7 veckor pa Betania, och hopp om en framtid for centret.

FRED OCH KARLEK!

Arets DUR-klass fran Billstromska Folkhogskola, tillsammans med larare, ar pa plats i Bolivia. (DUR – de ungas ratt at den kurs jag laste da jag for tva ar sedan var har i Bolivia). Det ar ett glatt gang valdigt engagerade studenter. Under lasarets gang har de samlat in stora betydelsefulla summor till projektet Barnen Behover Betania.

I gar kom de och besokte Betania! Det var ett valdigt uppskattat besok. De hade smorgasar och dricka med sej till alla barnen. Det passade bra, eftersom pa tisdagar (och torsdagar) far barnen bara lite soppa eller varm mjolk och ett brod. De hade planerat lekar med barnen. Eftersom att de ar sa manga barn delade de in dom i 4 grupper. Och lekte loss! Vilken gladje deras besok spred. Inte nog med det sa hade de presenter med sej till barnen. Alla fick var sin vattenpistol. Wow! Perfekt nu i karnevaltider, som aven innebar vattenkrig.

Idag nar jag kom gaende till Betania mottes jag av flera av barnenen  som leker med sina vattenpistoler. Fint att se att de med gladje anvander sina presenter. Lyckat!

lika bra att passa pa nar tekniken vill.

Det ar snart karneval i Bolivia, vilket man forbereder sej mycket for och ser mycket fram emot! Musik, dans och VATTEN! Aven att det ar forbjudet med vattenballonger innan karnevalen ar det inte nagot ovanligt. Och karnevalen ar inte forrens i borjan av Mars. I helgen har det varit fart och flakt i staden, och jag har legat sjuk. Infekterad av nagot jobbigt virus. Har druckit nagon magisk kur och ar pa benen igen.

Under forra veckan pa Betania kom det manga nya inskrivningar. Det har aldrig forr varit sa manga nya besokare under nagot ar. Aterigen ar det 180 dagliga besokare pa centret. I borjan nar verksamheten startade pratades det om att det vara campesinos som besoker centret. Nu har det ryktet spolats bort och det ar en blanding av besokare. Dock de flesta med komplicerade bakgrunder.

Santiago, killen som vi besoker i hans hem i filmen ”En Liten Film Om Ett Stort Hjarta”, kollar alltid lika fragande pa mej. Jag undrade om han inte kanner igen mej fran dag till dag. Juan berattade sedan for mej att han nar han var 3 eller 4 ar blev han pakord av en bil. Han overlevde men med psykiska skador. Han ar nu 13 ar. Han ar den enda av 4 syskon som har ljusa ogon och skadan sedan barnsben paverkar mycket hans minne. Varje dag over han pa vokaler, och for var ny dag far man ta det fran borjan igen. Han har det valdigt tufft men han kampar pa.

Laxorna blir bara mer och mer, och det har inte funnits tid for mer vykortstillverkning. Vissa laxor forstar jag mej inte pa. Att skriva nummer 1000 – 2000  med bokstaver. Det tar ju jatte lang tid. och nagra av barnen far sitta kbar over en timme och anda inte ha blivit klara med laxan. Kramp i handen och press att det ska skrivas i fin skrivstil. Ja fin handstil har de minsan.

I gar nar jag gar av bussen i Alto Loyola, tva kvarter Fran Betania, mots jag av massa arbetarman som vralglor och blinkar sa dar lite jobbigt. Ja, det ar inte manga utlanningar i omradet och inte vill jag vara otrevlig. Men det ar en san dar lite jobbig situation. Just da kommer nagra barn fran fritidscentret, och helt ovetande “raddar” mej fran de jobbiga arbetarmannen. De kommer springande och kramar om mej. Och hand i hand gar vi tillsammans Hill Betania.
Det varma mottagandet fran barnen varmer mej rakt in I hjartat!

Kanns bra att komma tillbaka efter helgen! Kanns sa fint nu nar man har lart kanna barnen, men da vet jag aven att det sorgliga kommer nar man ska lamna dom.
Men i dag har vi haft massor med kul. I helgen har jag forberett till att tillverka egna vykort. Och sa kul de tyckte det var. Kopt lite olika kritor och vattenfarg. Vattenfarg var mycket uppskattat. Och massor fina vykort har de nu skapat!!
Vykort som jag har tankt salja i Sverige till forman till fritidscentret.

Att ladda upp bilder vill inte som jag vill… det kommer en dag jag har flera timmars talamod.

So long, Peace and Love!

Arbetet pa Betania rullar pa. Denna vecka har jag mesta dels varit med de minsta klasserna. 4 till 5 aringar. I borjan tyckte jag det var lite jobbigt, for de mest sprang runt och snorade. Men med dagarna borjar jag tycka om dom mer och mer. Och de borjar lyssna pa mej. Man skapar sa fina relationer till de sma liven. Vad de sma far gora ar att lara sej att skriva bokstaver, kopiera i sina skrivbocker. Eftersom de inte har sa mycket mer an ett skrivblock och penna har jag borjat rita upp punkter att folja for att lara sej att forma bokstaverna. Och de lar sej valdigt bra!

Jag har forsokt ladda upp bilder ett antal ganger men det vill inte an. Men snart kommer det.

FRED OCH KARLEK!!

Det ar fler och fler barn som kommer for varje dag, det brukar vara sa i uppstarten efter lov.
Ljudnivan ar ganska hog och jag forundras over hur de lyckas studera sa val. Manga behover dock en push till att komma igang. Aven att min niva i spanska spraket ar begransad sa kanner jag att jag behovs dar. Och fler resurser behovs for barnen!

Familjen som driver centret har fatt daliga nyheter. Tidigare har de fatt ett statligt stod som nu utblivit helt, da staten inte langre tycker det ar lika viktigt att satsa pa sociala verksamheter. Valdigt trist. Och familjen ar oroliga. De tanker att detta kanske ar sista aret de kan bedriva verksamheten. Da de nu ar helt beroende av insamlingsprojektet Barnen Behover Betania. www.barnenbehoverbetania.com
For tillfallet har projektet mojlighet att skicka 400 usd i manaden, vilket tacker hyra, vatten, el och gaskostnader. De har ungefar dubbla kostanderna igen for att kunna bedriva centret som det har gjorts hittills. Det kanns hart, men jag har hopp. Det ar inte for intet Peace and Love har valt att skicka just mej, till just detta projektet.
Med mer stod och hjalp fran vanner och familj i Sverige kan vi fa centret att kunna fortsatta existera.

FRED OCH KARLEK!

I tisdags oppnade Betania, i samband med att skolorna borjade Ester sommarlovet. Sommarlovet innebar oftast mycket regn, eftersom de tar regnperiod. Det har dock varit en valdigt torr regnperiod denna sommar. Och resultatet ar att det inte vaxer lika bra. Priser pa ravaror som socker och ris har okat valdigt mycket.

Larare anser sej fortjana hogre lon och manga har gatt ut I strejk. Vilket innebar att manga barn inte gar I skolan nu och darfor hard et varit farre barn pa Betania.

Barnen som besoker centret ar mellan 5 och 13 ar. Jag hjalper till I de aldre aldrarna med laxlasning. Mest ar det att skriva av en text, valdigt fint I skrivstil. Eller rakna matte. De tar valdigt svara tal. Ex 53476*57 eller 65349/95. Och allt raknas I huvudet, nagon miniraknare finns inte att tillga.

De tar manga nya barn som tidigare inte har besokt Betania.
En tjej som ar ny ar Lidia Mamami. Hon ar 10 ar och gar i 4e klass. Hon har nyligen flyttat till omradet med sin mamma och fyra syskon. Hon har atta syskon med de andra fyra bor med deras pappa I La Paz. Pappan brukar komma och halsa pa varannan helg, denna helg ska han komma och Lidia ar mycket glad infor detta. Men syskonen som bor I La Paz traffar hon valdigt sallan.
Lidia ar duktig I skolan och har fatt tva diplom. I framtiden vill hon jobba som advokat. Hon tycker mycket bra om Betania och ar possitivt overraskad over hur trevligt hon hard et dar.

Manga av barnen kommer fran splittrade familjer som lever pa valdigt begransade resurser. Det finns heller inte mycket pengar pa Betania. Forsta dagen kunde man inte erbjuda nagot att ata. Andra dagen bjuds det pa soppa och friterat brod. Alla barnen masta ta med sej sin egen mugg att fa soppan i. Aurora gar upp mycket tidigt pa morgonen, runt 3 – 4 tiden och lagar maten. Klockan 8 – 11 ar formiddagsbesokarna pa Betania och mellan 2 – 5 kommer eftermiddagsbesokarna.

Tva broder 7 och 11 ar gamla ar nya besokare pa centret. De har aldrig gatt I skolan, da de har tvingats hjalpa sin mamma salja saker pa gatan for att kunna overleva. De har nyligen flyttat till sin faster som hjalper till pa Betania. Och eftersom mamman nu jobbar mycket nattetid pa gatan, da det kan vara farligt, har hon gatt med pa att sina barn ska fa besoka Betania, Eftersom de aldrig har gatt I skolan kan de knappt halla I en penna, de kan inte lasa, skriva, rakna.

Det kravs resurser for att kunna tillgodo se barnens behov. Centret har de senaste aren haft tva larare som jobbat for mindre an en vanlig lararlon. Men nu har man bara pengar att betala den ena lararen. Man vet inte hur man ska kunna betala den andra lararens lon, som pa ett ar ar 3500 sek. Vi, jag och Jonna, har beslutat att betala hennes arslon och hoppas pa att fler personer I sverige ska besluta sej for att bli manadsgivare till centret. Sa att vi langsiktigt kan hjalpa centret med hyra, vatten, gas och el som vi I nulaget skickar pengar till varje manad. Onskar aven att I framtiden kunna ha en stadig ekonomi I projektet sa att vi kan hjalpa till med lite matkostander till centret. Da den mat barnen far pa centret ofta ar det anda de ater. Och de tar valdigt viktigt for att kunna studera att fa energi I sej.

Fred och Karlek!