Ja, så var man tillbaka i Sverige igen…jag säger tillbaka och inte hemma, då jag tror jag lämnat mitt hjärta i Livingstone… Det har tagit ett tag att komma tillbaka till verkligheten i Göteborg, och att lämna Zambia var något av det svåraste jag gjort. Tiden där var utmanande och stundvis frustrerande, men så otroligt givande på många olika sätt. Det kändes som om vi åtminstone startade upp något och att vi lyckades nå ut till en del. Det var tråkigt dock att ingen hade informerat mig om att skolorna hade lov sista veckan jag var där, vilket tillsammans med att Carol som jag arbetade med flyttade till en annan stad, gjorde att arbetet stannande upp något och att jag inte kunde slutföra det jag hade planerat från början. Hur som helst, det är något man får räkna med. Saker och ting blir inte alltid som man tänkt sig, speciellt inte i Afrika. Men förhoppningsvis blir det bra ändå. Jag hoppas likväl att jag ska få möjlighet att åka tillbaka till hösten, se vad som hänt och om möjligt fortsätta detta viktiga arbete. Möjligtvis även starta upp andra projekt.

Jag vill härmed tacka alla som funnits vid min sida och framför allt tacka Peace & Love som gjort detta möjligt. En upplevelse jag aldrig kommer glömma… Tack.

CTYA har de senaste 2 dagarna hallt i en orientation workshop for berorda volontarer, samt personer fran bl.a. olika halsokliniker. Det har varit langa men valdigt intressanta och givade 2 dagar. Framfor allt har vi talat om och arbetat med fragor gallande hur vi bast ska fortsatta arbetet med att forebygga HIV/AIDS, samt underlatta for dem som lever med sjukdomen. Vi har talat om Key Drivers, d.v.s. de nyckelfaktorer som bidrar till epidemin och det vi framfor allt maste fokusera pa i forebyggande arbete. Man talar om ABC, Abstinence, Be faithful, Condom use. En nyhet for mig ar aven uppmuntrandet av manlig omskarelse, som har bevisats minska risken for av bli smittad med HIV med 60-65%. Malet ar att ar 2015 reducera antalet smittade med 50%, the fifty by fifteen movement. For att astadkomma detta kravs ett hart och langvarigt arbete, och manga forandringar ar nodvandiga. Sociala och kulturella. Framfor allt gallande sattet att se pa sex och dess risker. Att illiminera stigma och fa manniskor att oppet prata om dessa saker. For ett faktum ar, att ar 2010 smittades 226 manniskor varje dag med HIV i Zambia. En alarmerade siffra. Det ar latt att bli nedslagen av statistik som denna, men det ar tydligt att forandring ar pa vag. P.g.a. av workshops som denna okar kunskapen kring dessa fragor och informationen kan spridas vidare. Valdigt manga manniskor har oppnat ogonen for vad som pagar och jobbar ihardigt for forandring. Lat oss fortsatta med det.

I onsdags lyckades vi genomfora Livingstone District Adolescent Girls Network Meeting nr 2. Inte alla som var dar forra veckan kom, daremot ett antal nya deltagare. Bl.a. representanter fran Victim Support Unit, Department of Community Development och ASAZA – A Safer Zambia. Bl.a. kom vi fram till att vi till en borjan ska bilda en research committee som ska ansvara for planeringen av undersokningen bland tonarsflickor i skolan och i samhallet angaende deras situation, hur den ska genomforas och sedan implementera och analysera reslutatet for att komma fram till vad vart natverk maste fokusera pa. Redan nu kan vi dock identifiera ett antal orsaker till varfor vart arbete ar sa betydelsefullt, och varfor det ar viktigt att satta fokus pa just tonarsflickor. Sa lite statistik:

• Ar 2010 var den uppskattade siffran 11-ariga flickor i utvecklingslander 52,5 miljoner . I industrialliserade lander var motsvarande siffra 6,5 miljoner.
• 14 miljoner flickor mellan 15-19 ar i utvecklingslander foder barn varje ar.
• 70000 flickor 15-19 ar dor av komplikationer relaterade till graviditet. Den storsta dodsorsaken bland flickor i denna aldersgrupp.
• 7 ars utbildning har visat sig fordroja aktenskap med 4 ar for en flicka, och resulterar i 2,2 farre graviditeter.
• 29 % av flickor mellan 10-14 ar i utvecklingslander gar inte i skolan.

Sa, dessa ar nagra av de orsaker som gor detta natverksbildande en nodvandighet. Och jag kanner mig inspirerad av de framsteg vi gor. For som sagt, endast genom samarbete kan vi gora verklig skillnad.

Ca 1 timme utanfor Livingstone ligger Mukuni Village. En traditionell typisk zambisk by, aven om den pa senare tid blivit mer kommersielliserad och turistvanlig… Satte mig pa bussen dit i gar da jag blivit inbjuden av en van som bor dar och for att besoka byns skola. Luften var annorlunda och det var inte alls lika tryckande varmt som inne i stan. Jag gick en rundtur och besokte bl.a. tingsratten (se bild) och hovdingens boning, aven om jag inte hade mojlighet att traffa honom. Tydligen ar han en av de rikaste i Zambia och har bade elefanter och lejon som husdjur. Stannade sedan till vid skolan och spenderade en tid med nagra av barnen utanfor, nyfikna och skrattande. Pratade lite om mitt projekt med en av lararna, en kvinna som gatt i genom nagra av de saker vi just hoppas kunna hjalpa flickor och unga kvinnor att slippa. Hennes resa hade varit lang och kantad med svarigheter, men hade sa smaningom lyckats skaffa sig en utbildning som larare. Just nu ar det svart att starta upp vart Girl Child Empowerment Program i Mukuni, framfor allt p.g.a. avstandet da transport kommunikationen inte ar den basta… Men hoppas fa mojlighet en dag! En fantastisk inspirerande plats! Avslutade dagen med att betrakta solen ga ner i horisonten, innan jag satte mig pa bussen tillbaka hem.

I slutet pa forra veckan lyckades vi samordna ett mote med olika organisationer runt om i Livingstone, inklusive representanter fran utbildingsdepartementet, for att tala om tanarsflickors situation och for att informera om vart program. Vi spenderade en hel dag till att distribuera inbjudningsbrev (manga langa promenader i brannande varme) och jag maste saga att jag blev glatt overaskad och forvandad over uppslutningen. Nastan alla kom och visade ett genuint intresse och engagemang for att na ut till tonarsflickor i Livingstone. Detta ar viktigt, da det ar omojligt for en liten organisation som CTYA att ensam gora stora forandringar. For att det ska ske kravs att alla berorda parter samarbetar och bildar ett natverk. Nagot som nu p.g.a. CTYAs initiativ verkar mojligt! Pa onsdag vantar nasta mote, da aven med representanter fran polisen och halsodepartementet. We’re making progress!

I forgar hade vi, jag och Carol,  ytterligare ett mote med ett stort antal flickor pa David Livingstone High school. For forsta gangen kandes det pa riktigt som att vi tagit nagra steg framat och att vi ar pa vag! Intresset hos flickorna ar stort och flera har registrerat sig for att delta i programmet. Kanns verkligen som att behovet ar stort. Kanner bara att min tid har ar for kort…och jag kommer inte pa allvar kunna delta i utvecklingen av projektet, och det kanns sorgligt att behova lamna nagot som verkligen skulle kunna bli nagot bra i ett sa tidigt skede. Men vem vet vad framtiden har att erbjuda…

Forsoker hitta ord for att beskriva hur jag kanner, vad jag tanker… Kontrasternas land. Praglat av fattigdom, orattvisa, korruption…allt det som vi vanligtvis forknippar med Afrika. Jag sitter och ater en bit mat och dricker en cola. Det kommer en pojke i 10-arsaldern och letar forbrilt i soptunnan framfor mig efter rester som manniskor som jag kastat i fran sig. Genast forsvinner matlusten. Det ar en komplex situation. Hur kan jag, och vilken ratt har jag, att ata mig matt pa kyckling och unna mig lyx som coca cola, nar barn mitt framfor mina ogon maste stilla sin hunger med rester fran soporna? Jag tar en klunk av min cola och kanner nagot i munnen. Det ar ett bi som sticker mig pa insidan av lappen. Jag svulnar upp och jag blir radd. Man vet aldrig hur man reagerar… Dock kan jag inte undga att tanka att det ar nagon form av straff… Men, det inspirerar mig att fortsatta tro pa det jag gor, att det ar min plikt som manniska. For vi ar alla en del av samma universum, vi andas samma luft. Det ar ALLAS ansvar att gora den har jorden till en battre plats att leva pa, for alla manniskor.

Med detta sagt ar det latt att tro att vi i vast ar de mer priviligerade. Vilket vi ar i fraga om pengar och det materiella. Men fattigdomen till trots praglas denna plats av en enorm, genomtrangande positiv energi. Manniskor kampar, manniskor lider, men gladjen, gastfriheten, vanligheten, ar standigt narvarande. Kanske beror det delvis pa omgivningen. Sallan har jag skadat sa vackra vyer. Haromdan fick jag mojligheten att besoka Victoriafallen. Mosi-u-tunya – ”the smoke that thunders”, det ursprungliga namnet, mer passande. Det finns en anledning till att det ses som ett av varldens 7 underverk. Upplevelsen ar obeskrivlig och kan aldrig beskrivas med ord eller forklaras for nagon som inte varit dar. En narmast spirituell upplevelse. Sa, inte bara kunde jag sitta pa toppen av Victoriafallen och se solen ga ner bakom roken med farger som inte gar att finna nagon annanstans, jag hade dessutom turen att vara dar vid tiden for fullmane. Varje manad nar fullmanen lyser kan man vid Victoriafallen betrakta ”the luna rainbow”, d.v.s. regnbagen som bildas i morkret over fallen i fullmanens sken. Ingenting kan vara mer magiskt. Detta ar en av de rikedomar som zambier till vardags lever med, och kan inte jamforas med nagon form av materiell rikedom.

I dag har vi atminstone kommit igang med vart Girl Child Empowerment Program. Aven om frustrationen stundtals kommer, och man kanner att allt tar valdigt mycket langre tid och gors sa mycket mer komplicerat an det behover, sa kanns det anda skont att ha tagit ytterligare ett steg pa vagen. Besokte forsta skolan idag, David Livingstone High School och gav information till stort antal flickor och unga kvinnor om vart projekt och vad det innebar. Sedan bad vi dem som ar intresserade av att delta registrera sig hos ansvarig larare, for att sedan mota oss igen nasta vecka da vi pa allvar kan satta i gang att arbeta med de flickor som visat intresse. Gensvaret var positivt och jag tror, aven om allt kanns en aning lost och oorganiserat nu, att det kan bli nagot bra av det har. Nagot som dock kan vara frusterande ar all onodig byrakrati kring allt som ska goras, vilket gor att allting ytterligare drar ut pa tiden. Tidsfaktorn…ar generellt ett gissel. Men, det ar bara att forsoka gora det basta av varje situation och att vara sa effektiv som mojligt nar tillfalle ges. I morgon ar planen att ta oss till nasta skola, St Mary’s Highschool, en skola enbart for flickor, for att ge dem samma information. Far se hur responsen blir dar.

Pa ett mindre angenamt guest house precis vid CTYAs kontor i Maramba traffar jag 5 kvinnor. De ar fler. Men dessa delade rum. Efter en stund berattar de att de kommit till Zambia for att jobba. Vilket de har. De flesta ar gifta och har sagt till sina man att de rest over gransen till Zambia for att jobba som hembitraden. Sanningen ser dock annorlunda ut. Som en enda utvag for att forsorja sin familj, for att dessa kvinnors barn ska fa ett mal mat om dagen, har de valt att komma till Zambia och prostituera sig.

Ett rum kostar 50000 kwacha, ca 70 kr per natt. Sa for att klara av det ar de 5 stycken som delar ett litet rum, som de betalar med 10000 kwacha fran de pengar de lyckats fa in genom att salja sina kroppar. Sa mycket ar en kvinna villig, och framfor allt tvungen, att offra for att forsorja sin familj i dagens varld. For aven om just detta exempel handlar om Zambia och Zimbabwe, ar det nagot som forsegar runt om hela var jord. Sa vad ar konsekvenserna av detta? De kan raknas upp i det oandliga, men en mycket tydlig verkan ar att dessa kvinnor med stor sannolikhet kan bli smittade med HIV eller andra sjukdomar.  (1 utav 3 ar HIV-positiva i Livingstone). Detta for de sedan vidare till sina man och eventuellt aven till sina barn, till andra man som for det vidare till sina fruar o.s.v. Detta resulterar i okad fattigdom och fler foraldrarlosa barn som inte har mojlighet att ga i skolan, och som sedan vaxer upp till kvinnor med tanken om att prostitution ar enda losningen, eller man med tanken om att det ar ok och ofarligt att ga till prostituerade. Och sa fortsatter denna destruktiva spiral.

Sa vad ar losningen? Vad kan man gora? Stundtals kanner man sig valdigt maktlos. Men en sak som kan goras pa kort sikt for att forandra en tragisk utgang for nagra, ar att distribuera kondomer, manga, och prata med kvinnor om vikten av sakert sex. For de kommer med storsta sannolikhet fortsatta med det de gor. Pa lang sikt ar den enda losningen, som pa sa manga andra problem, utbildning, och Girl Child Empowerment.

Varit en lang dag i dag…och det kanns i bland som om det enda jag gor har ar att promenera. Jag gar gar och gar, och i 40 graders varme och sol blir trottheten i bade kropp och sinne pataglig. I dag har vi varit pa en av skolorna och forsokt introducera vart Girl Child Empowerment Program, och fatt tillatelse att en eftermiddag i veckan komma och traffa flickorna i skolan. Sedan var det tillbaka till kontoret som ligger i andra sidan av stan, sedan till en radiostation, och sedan tillbaka till samma skola for att tala om HIV|AIDS med en av klasserna. Man blir forvanad over elevernas kunskap, men aven okunskap. Detta ar nagot de lever med varje dag, standigt narvarande, och de flesta har nagon i sin familj som ar HIV-positiv. Det ar darfor nodvandigt att arbeta hart med stigmatisering och okunskap gallande dessa fragor for att nagot underlatta livet for dessa familjer.

I morgon blir det att ta sig till nasta skola, och hoppas att aven de later oss komma atminstone en dag i veckan for att prata med flickor och deras mojligheter, respektive svarigheter. For narvarande riktar vi in oss pa 3 skolor i Livingsone med omnejd, for att se hur projektet kommer fungera och hur det blir mottaget. Det kanns bra att ha kommit igang aven om det innebar langa trottsamma dagar. Den standigt narvarande solen, med undantag for nagra val behovliga regnskurar, gor dock allt lite enklare. Alla snalla, hjalpsamma manniskor, musiken och den fantastiska naturen trollar snabbt bort trotthet och andra eventuella negativa kanslor. Att se hur val behovligt det arbete som vi gor ar, och vetskapen om att man kanske kan bidra till att forbattra tillvaron for atminstone nagra av dessa flickor och personer vi moter, gor det vart all moda.